2011-04-01

Tänkvärt

Midvinternattens köld är hård...

...stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt
under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit
på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast den hemlösa
katten är vaken.

Kissen fryser och hungrar utanför stängda dörrar. Drömmer om
sommaren som var, med ljumma vindar, kärlek och gott om mat. När
hösten kom var han plötsligt ensam kvar. Bortglömd, ratad och inte
längre matad.

Ingen bryr sig om kissen mera, ett öde som delas av många flera.
Detta är dock en klen tröst för den som inte har någon röst.

Kissen känner hur krafterna tryter, men inom sig är han ett lejon
som ryter. Hör mig, se mig och låt mig få leva! Varför skulle jag
födas för att sedan bara dödas? Det är inte rätt att bli lämnad
åt sitt eget öde och borde inte få vara så lätt. Varför skyddar
mig inte lagen från den yttersta dagen?

Kissen går mot sitt grymma slut, matte och husse borde veta hut.
När morgonen randas finns bara spåren kvar från en namnlös kisse
som slutat att andas.

Författare Viktor Rydberg, omarbetad av Lena Lindell, hittekatter.ifokus.se

Inga kommentarer: